sömnlösanätter

plötsligt var allt sagt, allt jag hade velat säga i minst 48 dagar utan att veta hur när och var. eller jo, hur och var men inte när. Som väntat får en kantig sten täppa igen hålet i bröstet, för sanningen jag ville höra var inte svaret jag hade hoppats på, såklart. fan i helvete. Ändå kan jag inte gråta. inga våta kinder, inget utsmetat smink inatt heller. Jag behöver se en sorglig film, något som får mig att gråta.

även om jag inte vill tro det så är allt bara en flyktig förälskelse, som allt annat i världen. jajaja nu kan jag glömma dig även om jag inte vill för du luktar så gott, du går så fint, har världens charmigaste dialekt och är den finaste pojken jag träffat i den alldeles för stora staden.

I want cigarettes and wine to taste like love

not to remind me of broken hearts

kan du inte bara avsky platsen du befinner dig på just nu

kan du inte bara inse att du passar bättre in här

för

jag vill känna din lukt

jag vill tycka att cigaretter både smakar och luktar kärlek

jag vill att du ber mig dela med mig av det alldeles för lilla täcket

jag vill att du ber mig ta koppen försiktigt då kaffet är alldeles för varmt

jag vill att du häller upp mitt vin det smakar så mycket bättre då

jag vill att du försöker väcka mig genom att säga mitt namn alldeles för många gånger för när du säger det låter det så fint

när ska jag glömma dig.

för när dagen kommer

har jag redan glömt

dig

den kvällen

wine tastes better

cigarettes tastes better

everything sounds better

doing nothing feels better

and now you're too far

you're miles away

and I never even got the chance to let you know that everything is better when you're around.

det värsta idag: jag vill aldrig glömma bort dig.